ForundransTid

Jag tycker SJ är fantastiskt! Snacka om att vara konsekvent! Det går aldrig som jag tänkt mig när jag ska åka med dem och det är imponerande.

Idag var det banarbete. Men det fanns ingen information om det på hemsidan. Jag tog det trots allt med jämnmod. Som jag alltid gör med SJ. Jag funderade några minuter över vad de menade med ”tågbuss” men efter att jag bestämt mig för att det betydde ersättningsbuss så började jag se mig om efter var de kunde tänkas gå. Jag försökte också se om det fanns någon som kunde tänkas jobba på SJ i närheten men det var tomt.

Mötte en man som jag vet jobbar på pressbyrån och frågade honom. Han vägledde mig och jag gick glatt till platsen han sagt bussen skulle gå från och bussen kom. Jag klev på och allt gick bra en stund. Sen blev det kö. Vi frågade busschauffören om tåget skulle vänta in bussen. Hon snäste att det kunde inte hon veta. Vi bad henne ringa någon men hon sa åt oss att ringa själva. Kommunikation är tydligen inte SJ:s starka sida.

Tåget hade väntat och konduktörerna stod utanför. De frågade mig om jag kommit med första eller andra anslutningsbussen. Hur skulle jag kunna veta?

Senare, när jag hittat en plats och satt och pratade i telefonen så gjordes det ett utrop i tåget under tiden som det strömmade på flera människor: ”Det kommer nu på fler passagerare!” Man undrar ju hur de tänker.

Tåget sattes i rörelse, biljetterna kontrollerades och frågor från passagerarna ställdes. De möttes av ett snäsande från konduktören: ”JAG vet inte! Du får fråga SJ!” Jag antar att de som ställde frågorna trodde att de frågade SJ.

Så min slutsats är att SJ borde gå en kurs i kommunikation och bemötande. Om man är ständigt försenad är det klart att folk undrar och ställer frågor. Det får man stå ut med.

Och jag undrar även: Vem är SJ? Är det han som kan svara på alla frågor?

Jag är rädd för de fördomar och förutfattade meningar som finns i Sverige. Jag är rädd för islamofobi. Jag är rädd för att man ser religionen en individ har före man ser individen. Jag är rädd för att oskyldiga människor blir dömda för hur andra människor med en annan tolkning av samma religion genomför för handlingar.

Jag har en kristen bakgrund. Jag är inte troende. Men jag är uppväxt i ett kristet, protestantiskt land. När vi kristnades fick många människor sätt livet till. Jag vill inte stå till svars för vad de utsattes för. Jag vill heller inte stå till svars för missionärernas arbete i Afrika. Jag vill heller inte stå till svars för varför människor dödas i den kristna religionens namn. Likväl som en muslim inte ska behöva stå till svars för vad andra galningar som hävdar att de är muslimer, gör i religionens namn.

Jag vill också leva i ett land där religionsfrihet råder. Men även där det finns djurskyddslagar. Och det har visat sig att vi gör det.

Jag hörde igår en person hävda att halalslakt är förbjudet i Sverige. Jag visste att det var felaktig fakta men jag ger mig aldrig in i diskussioner när jag är det minsta osäker. Så jag googlade. Och halalslakt är inte förbjudet i Sverige. http://www.sjv.se/amnesomraden/djur/slaktochannanavlivning/religiosslakt.4.37cbf7b711fa9dda7a18000220.html Däremot kräver vi att vissa djurskyddsbestämmelser följs när det gäller den typen av slaktning. Likväl som att de reglerna ska följas vid vår typ av slakt av djur.

Jag läste även en debattartikel i dn om denna typ av slakt: http://www.dn.se/debatt/religios-slakt-ar-inte-forbjuden-i-sverige

Eftersom jag själv inte är troende på något sätt har jag svårt att förstå att det ska fästas så stor vikt vid hur djuret är slaktat. Men jag respekterar och tycker att det är häftigt att vi kan kombinera djurrätt med religionsfrihet i Sverige.

Eftersom min tro finns i att vi tillsammans måste arbeta för den globala miljön så ifrågasätter jag varför man överhuvudtaget måste äta så mycket kött. Halvera köttkonsumtionen istället och lägg krut på den debatten istället. Där kanske vi har en chans att påverka.

Varför är det så att vissa uttalar sig så tvärsäkert om saker de inte vet? Jag uttalar mig bara tvärsäkert när jag är tvärsäker, annars lägger jag alltid in ett ”kanske” eller ”jag tror”.

Igår befann jag mig i ett sammanhang där jag nästan hamnade i konflikt. Är det något jag kan och vet så är det om löpning. Jag kan inte allt men jag kan oerhört mycket mer än medelsvensson. Det är inte för att jag är bättre än någon utan för att jag har ett otroligt intresse för löpning. Jag har stenkoll på både mina tider och de tider som presteras på medel- och långdistans i VM och OS.

Någon vid vårt bord hävdade att det inte var fort att springa två kilometer på tio minuter. En annan hävdade att hon sprungit tre kilometer på tio minuter.

Jag hävdade att det var fysiskt omöjligt för en person som idrottat på ungdomsnivå i ett i och för sig starkt handbollslag, men ändå inte inriktat på löpträning i första hand, att springa tre kilometer på tio minuter. Det är elittider. Och jag hävdade även att två kilometer på tio minuter är snabbt. Inte i världsklass men mycket bättre än vad gemene man kan prestera.

Ändå fortsattes det att hävdas att jag hade fel. Man kontrollräknade även de tider jag uppgav. Till exempel att om man springer två kilometer på tolv minuter springer man en mil på en timme i samma tempo.

Jag tål att bli ifrågasatt när det gäller ämnen där folk satt sig in i fakta och vet vad de talar om men om man sitter med en marathonlöpare som faktiskt alltid tävlar mot klockan när hon tränar, läser ”Runner´s World”, följer medel- och långdistanstävlingar med brinnande intresse och umgåtts med andra löpare så kanske man ska lyssna i stället för ifrågasätta. Speciellt om man själv inte har det specialintresset.

Och den här diskussionen rörde egentligen ingen världsnyhet eller något som påverkar livet på det stora hela. Men dessa människor som uttalar sig med sådan pondus och säkerhet är farliga, det hävdar jag. Kanske drar jag det till sin spets men man måste vara både käll- och självkritisk för att vara trovärdig. Och för att inte lura en massa andra människor med felaktig fakta. Och kanske är det så att det är de mest osäkra människor som måste uttala sig med sådan säkerhet om saker de inte behärskar för att de själva är rädda att få sin faktakunskap ifrågasatt.