SKRÄCK
När jag var liten blev jag så rädd att jag sprang ut ur rummet när Emils pappa skrek "EEEEEEEEEEMIL!". Jag tyckte det var fruktansvärt läskigt och obehagligt och jag minns den känslan.
När jag var tonåring försökte jag ibland att se på thrillers. Det gick så där. Slutade ofta med att jag stängde av ljudet, ändå höll för öronen och blundade samtidigt. Det tog några filmer innan jag insåg att det var totalt meningslöst att ens stoppa filmen i videobandspelaren.
När det är blodiga, läskiga scener i serier på tv:n reagerar jag likadant. Ibland när jag tar illa vid mig, är jag säker på att människor i min omgivning tror att jag fejkar. Men det är på riktigt. Jag saknar väl något filter av något slag. Vad vet jag.
Igår eftermiddag gick jag på eftermiddagsbio med en kompis. Han valde film. Elysium. Jag hade inte läst eller hört något om den men jag tänkte att det var mer spännande så. I efterhand har jag lovat mig själv att aldrig gå på en film som jag inte vet nåot om. Det var, som väl alla vet,utom världsfrånvända jag, en science fiction film med massor, massor av våldsamma scener. I mina ögon var hela filmen en enda våldsam scen. Är inte säker på att andra skulle hålla med mig, men det är min upplevelse. Jag tittade upp i taket mest hela tiden och tänkte att det är något fel på mig som har så låg våldstoleransgräns.
Men är det mig det är fel på? Jag har lätt för att ta hand om barn som skadat sig och blöder i verkliga livet. jag har heller inga problem att ta hand om skadade vuxna heller, för den delen, men det händer ju mer sällan, eftersom det är barn jag arbetar med. Att ha svårt för våld är inget som begränsar min verkliga vardag. Kanske har jag ett filter som är lite sämre än det flesta andras men kanske behövs såna som jag? Kanske är det vi som måste säga ifrån i verkliga livet när saker och ting går för långt?
Och det där med våld på film. När jag såg filmen igår så tänkte jag att det inte är så stor skillnad på "våldsfilmer" och porrfilmer. Ingen av dessa gengrer har egentligen någon handling utan det är för själva våldet eller för själva sexet folk ser dem. Är det verkligen sunt? Och om man tittar på en film med mycket våld i och förblir oberörd, är det verkligen bra? Eller är det så att människor som kan se mycket våld har en bättre förmåga än vad jag har, att skilja verklighet från fiktion?
Jag vet inte vad ens toleransgräns gällande våld egentligen säger om en som människa men jag vet helt säkert att jag inte vill se någon mer film innehållande enbart våldsscener.
Kommentarer
Trackback
