Föräldrar
Jag har sett att en länk delats på facebook, om och om igen. Länken gör mig upprörd. Artikeln handlar om hur dumma föräldrar är när de möter förskolan och jag skriver inte under på den. http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/Mitt-barn-ska-ha-coca-cola-till-lunch/ Jag blir ledsen när pedagoger nedvärderar och ser ner på föräldrar istället för att försöka förstå vad föräldrarnas krav bottnar i. Om man har valt att jobba i förskola så ingår det att träffa människor med olika liv, bakgrund, levnadssituation, värdegrund och sätt att leva sina liv. Vår uppgift som pedagoger är att förmedla förskolans bakgrund, värdegrund och hur vi ser på lärande, fostran och omsorg. Vi har en läroplan att referera till och den jobbar vi utifrån. Då är det vår uppgift att informera och sprida kunskap om den. Vi kan inte utgå från att föräldrar redan vet. Föräldrar vill sina barn väl. Det måste vara vår utgångspunkt.
Ända sedan jag började i förskolan har jag upplevt att det då och då pratats om föräldrar och jag har inte velat delta i sådana diskussioner annat än om det blivit riktiga krockar där man måste ge föräldrarna mer information om vad förskolan står för. Ibland har pedagoger nästan krävt att jag ska delta i diskussioner om föräldrar som jag inte ser som något problem. Jag har varit med om pedagoger som sagt. "Men säg vad du tycker då!" Min uppgift är inte att tycka så mycket utan att göra det bästa för barnet i samarbete med föräldern, sen kan jag som privatperson, tycka vad jag vill om människors sätt att uppfostra sina barn men på förskolan är jag anställd i en profession.
När min dotter började förskola hade jag ingen aning om vad som gällde. Jag hade ingen erfarenhet av förskolan och min största skräck var att förskolepersonalen skulle tycka att jag var en dålig förälder. Jag minns det så väl. Jag undrade om det pratades om mig och tanken på att det faktiskt skulle kunna vara så, skrämde mig.
Varför pratar vi inte om de gånger som föräldrar är fantastiska? Jag har haft föräldramöten där föräldrar hjälpt till att utveckla verksamheten. Jag har haft utvecklingssamtal där föräldrar visat stor uppskattning för det jobb vi gjort med deras barn. Jag har träffat föräldrar i hallen som berättat för mig hur mycket deras barn trivs på förskolan. Jag har haft förstagångsföräldrar som bett om råd när det gäller t.e.x. kläder och sedan har de kläder jag rekommenderat, legat på hyllan nästa dag. Jag har haft föräldrar som försvarat vår verksamhet, som talat gott om oss och som visat stor uppskattning. Är det inte dessa föräldrar vi ska lyfta? Ska inte vi prata lika gott om föräldrarna som de talar om oss?
En av de finaste saker jag varit med om hände i föräldrakontakten. Jag skulle söka ett jobb där de krävde föräldrareferenser och jag bad några föräldrar skriva brev till mig om hur de uppfattat min roll som förskollärare på avdelningen och vad jag tillfört i deras barns liv. Jag blev rörd när jag läste breven. Jag blir nästan aldrig rörd men tårarna rann faktiskt när jag förstod vilken skillnad jag och föräldrarna tillsammans gjort för barnen. Det går inte riktigt att beskriva men den tacksamhet, ödmjukhet och alla dessa fina ord både om mig som person och om mig som pedagog, stärkte mig verkligen. Föräldrarna hade verkligen sett och uppskattat mitt arbete och det kändes som om jag fick förnyad kraft när jag läste dessa referenser. (Rubriken på inlägget är ett citat ur ett av breven)
Min uppmaning är således: Glöm alla negativa kommentarer och situationer och tänk på att vi gör skillnad och föräldrar förstår och ser det, bara vi är tydliga med vad vår verksamhet går ut på och vad vårt uppdrag är!
Kommentarer
Trackback
