Ett klart pedagogiskt sammanhang
Jag arbetar som utbildad pedagog i förskolan. Jag är pedagogisk. Jag tänker på verksamheten som en pedagogisk verksamhet. Jag är utbildad till att göra det. Och jag har det i ryggmärgen efter tio år. Jag reflekterar mycket över lärande, lärandemiljöer, barn och en balans mellan lärande, fostan och omsorg. Fostran och omsorg kan ske i en pedagogisk miljö och bör göra det. Det ena utesluter inte det andra. För om det ena uteslöt det andra så skulle läroplanen för förskolan inte kunna existera.
Att bli kritiserad för att tänka för pedagogiskt i en pedagogisk verksamhet är skrattretande och inte ens värt att bemöta. För hur ska man annars vara på en förskola? Och vad är det som är så hemskt med pedagogik?
Jag vet att pedagogik ibland förväxlas med att sitta och ställa gissa-vad-fröken-tänker-på-frågor och tråkiga arbetspass. Jag ser pedagogiken som ett sätt att binda ihop helheten. Man måste ha en pedagogisk miljö, ett pedagogiskt tänk, ett pedagogiskt förhållningssätt och ett pedagogiskt sammanhang och helhetssyn i allt man gör. Annars har man inte i förskolans värld att göra. Och jag tycker visst att man kan sitta och gosa med barnen och ge dem trygghet på det sättet men man måste hela tiden vara medveten om sig själv, sin egen roll och vad det är man gör med barnen.
