Vilket helvete att fylla jämnt!
Hur jag än gör så blir det fel. Vill bara att allt ska vara harmoniskt och bra. Och så blir allt så fel. Alltid någon som jag av misstag råkar trampa på tårna.
Jag bad min dotter och en av mina tre systrar ordna min 40-årsfest. Jag vill ha lite kontroll och jag litar på dem. Jag gillar inte stora överraskningar. Genom att intrigera lite trodde jag att jag skulle kunna ha kontroll.
Jag glömde bara en liten detalj. En av mina systrar, som inte är hon som ska planera, vill alltid bestämma. Och hon känner sig alltid åsidosatt. Och hon ringde min dotter och skällde på henne för att hon pratade om min fest när jag hörde. Kallade henne för dum i huvudet.
Alla stora tillställningar som jag har försökt styrt upp har blivit katastrof. När min dotter skulle döpas hotade min äldsta syster med att inte komma för att hon tyckte jag valt fel datum, när jag fyllde trettio valde min äldsta syster att gå på dans i Flen framför att fira mig och min näst äldsta syster pratade inte ens med mig då, under den tiden.
Därför ville jag från början inte ens fira min 40-årsdag. Men när jag sedan fick höra om hur folk planerade att överraska mig med fester som de själva skulle uppskattat men inte jag, så bestämde jag mig för att regissera en överraskningsfest.
Men nu har även det slutat i katastrof. Min ena syster känner sig utanför, min dotter gråter för att hon blir kallad dum i huvudet och dessutom tror min syster, hon som inte ska planera festen, att jag vill ha en sjungande mexican på min fest.
Jag har absolut ingenting emot sjungande mexicanare men jag vill inte ha en på min 40-årsfest. Det var hon som hade på sin 50-årsfest. Det var vad HON ville. Återigen. Ännu en som vill ge mig vad den själv egentligen vill ha.
Nej, nu vill jag vara strunta i alltihop. Men det är väl för sent nu. Men det känns inte kul längre. Vill bara att oktober ska passera så fort som möjligt och glömma alltihop.
Ska det behöva vara och kännas så här när man fyller 40?
