Vågar jag?
Jag vågar inte säga till dig, att du betyder något för mig. Att det betydde något att sova bredvid dig. Att jag tror att jag kanske håller på att falla för dig igen. Efter alla dessa år.
Jag är rädd att du ska avvisa mig så jag inbillar mig att allt är okej. Att det är okej för mig att ha ett förhållande där man inte ställer några krav. Att det är okej att bara ha roligt ihop. Fastän jag inte alls vill ha bara roligt med dig.
Jag vill lyckas tillsammans med dig. För vi har båda misslyckats på varsitt håll. Jag vet att du tycker att det är jobbigt att du har misslyckats. Jag tycker att det är jobbigt att jag har misslyckats. Så varför inte lyckas ihop?
Det känns som att komma hem när jag finns i din famn. Och jag vet inte om det beror på att den är välkänd sedan förr eller om det är för att den är hemma.
Vågar jag? Vågar jag säga vad jag känner? Känner jag det jag vill säga? Vågar jag bli sårad? Eller är det lycklig jag kommer bli om jag törs hoppa?
Tack snälla! :)
Så fin text ovanför!!!
Kram
