Vad är det frågan om?
Jag var ute i lördags. Det var otroligt roligt. Träffade en del nya och en del gamla människor. Men det som slog mig var hur kränkt man kan bli som kvinna om man inte passar sig.
Vi hamnade vid ett bord med två män i trettioårsåldern. De tyckte att jag var fantastisk, näst intill häxa för att jag lyckades sätta deras stjärntecken bara genom att gissa. En av dem blev överförtjust kan man nog kalla det. Han tog tag med händerna på varsin sida av mitt ansikte så att jag satt som fastkilad och gav mig en puss. Jag försökte säga ifrån. Jag sa att jag skulle säga till om jag ville hångla och att jag just nu inte hade den minsta lust att hångla. Antagligen borde jag inte försökt att skämta bort det. Antagligen skulle jag gett honom en örfil och gått där i från men jag var så paff. Och kände mig kränkt.
Inne på toaletten senare på kvällen träffade jag en kompis som hävdade att hon sett vad jag höll på med. Hon sa det med ett flin. Saken är den att jag vet att jag verkligen inte såg ut att uppskatta vad han gjorde med mig. Jag försökte vrida mig ur hans grepp och det borde hon ha sett. Ändå stod hon och flinade. Jag blev om möjligt ännu mer kränkt. För om vi kvinnor inte håller på varandra, vem ska vi då räkna med?
Senare på kvällen gick jag fram till basisten i bandet och berömde honom för en bra spelning. Jag brukar berömma folk som gör bra saker. Han drog in mig i köket och försökte hångla med mig. Han var gift. Och jag var den som höll distansen. Fast det är jag som är singel.
Så vad är det med folk? Varför beter de sig som svin? Jag tyckte bandet var bra innan han försökte hångla, jag tyckte stjärnteckenmännen var trevliga innan en av dem kilade fast mitt ansikte. Vad tror han att han vinner på det? Skulle jag tycka att det var sexigt med en bestämd kille som visste vad han ville? Skulle jag bli upphetsad av att sitta fast? Vad är det frågan om?
