Prestationsångest
Veckan har inte varit alltför kul. Team-buildingen på jobbet slutade med att en kollega fick gå till en annan förskola med omedelbar verkan vilket skapade chock hos mig och min kollega. Vi kände oss som de mest elaka personerna i världen och dessutom var vi rädda att få en stämpel att vi har samarbetssvårigheter från resten av kollegorna.
Chefen kom in på vår avdelning. Hon förklarade för oss att vi har hennes fulla stöd. Att felet inte ligger hos oss utan att problemet är av svårare personlig art hos vår före detta kollega. Jag kände bördan lyfta från mina axlar. Ända till chefen spände ögonen i mig och sa: "Jag hoppas att du inte gör mig besviken nu!" Prestationsångesten kom över mig, stor som en flodvåg.
Senare i veckan hade vi krissamtal med team-buildern. Hon sa berättade för mig att hon varnat min chef för att jag skulle säga upp mig om vår chef inte tog tag i situationen på vår avdelning. Myntet for på plats. Min chef hade velat säga mig: "Säg inte upp dig nu, när jag gjort det här för dig!"....
Jag berättade för min chef hur jag uppfattat vad som sagts. Vi skrattade åt det. Och sedan bad hon mig att be henne förklara sig nästa gång hon är otydlig.
Nu är mitt problem: Hur ska jag kunna veta när hon är otydlig? I mina öron var budskapet solklart för jag tänkte inte på att det kunde finnas en annan tolkning. Det är aldrig lätt med människor och kommunikation...
