Finns det någon där ute?
Jag har tidigare berättat om en internetdejt. Jag hade internetdejtande som hobby i somras kan jag avslöja. Jag tänkte att det skulle bli ett slut på singellivet. Jag tänkte att om jag bara bestämde mig för att träffa någon så skulle jag göra det. Det gäller bara att ge alla en chans. Inte bränna några broar, så att säga. Så jag var på många dejter.
Jag dejtade en jättetrevlig kille. Han var lärare. Vi drack öl och hade riktigt trevligt. Det konstiga var att jag hela tiden kände att det var något som inte stämde. Något jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Men jag sköt den känslan åt sidan.
Tidigare på dagen, innan jag träffade denne karl så hade jag varit och badat med en vän. Hon och jag får alltid en väldigt speciell jargong och vi har en förmåga att göra konstiga saker och inte ens lägga märke till att vi gör lite udda saker. Den här dagen hade vi fått för oss att avge ett skrämt ljud varje gång en bil var närmre oss än fem meter. ”Oj! Det var nära att det smällde!” utropade vi sen. Inte helt normalt men det var kul för stunden.
Efter några öl med karln så bestämde vi oss för att byta ställe. Jag råkade ropa skrämt när en bil närmade sig och karln tittade konstigt på mig. Jag berättade att jag kan vara lite barnslig ibland. Han frågade hur gammal jag kände mig. Jag svarade att jag kan känna mig allt mellan femton och nittionio beroende på sammanhang och erfarenheter. Han sa att han kände likadant. Speciellt kände han sig närmare nittionio vissa faser i livet eftersom han haft en så taskig rygg. Hans muskler hade liksom försvunnit och han hade varit tvungen att vara sjukskriven en lång period innan han förstod vad hans ryggproblem berodde på. Jag stönade inombords och undrade varför alla män vill dela med sig av sin sjukdomshistoria till mig. Men för övrigt var det en trevlig dejt. Inte så jättekul men trevlig. Jag tänkte att den killen skulle få en chans till.
Jag åkte till en vän på en annan ort och gick ut med henne. Jag fick ett mess från internetdejten under kvällens gång men jag valde att inte svara eftersom jag inte ville messa utan faktiskt vara i nuet just då. Dagen efter droppade ett mail in från karln. Han skrev att han fattat att jag inte ville träffa honom längre.
För att jag inte svarat på ett mess? Tänk om messet inte ens kommit fram? Det kunde ju inte han veta. Jag skrev till honom att ifall han tog så illa upp av att jag valde att inte svara på ett enda mess som inte ens innehöll någon fråga utan som mer var som en statusuppdatering, så var han nog inget för mig.
Men frågan är om det finns någon där ute för just mig?
